You'll be positive though it hurts
Ibland finns det så mycket att känna som inte går att beskriva. Dels för att det är svårt att uttrycka sig om abstrakta ting och dels för att man inte kan lämna ut sig för mycket. Då blir man sårbar.
Jag hatar att det känns så bra att skriva av sig om saker som tynger en eftersom man samtidigt inte vill att folk ska ta del av tyngderna. Och jag tycker själv att folk som skriver om viktiga saker i vaga begrepp är något av det mest irriterande som finns. Varför dela med sig om man inte ska ge hela historien? Men jag förstår.
Ibland vet man inte ens vad det handlar om själv. Har ni känt så? Att något ligger och gnager en, något gör en ledsen och ångestladdad, men man kan inte riktigt sätta fingret på vad. Ingenting hjälper heller, eftersom man inte vet orsaken.
Ibland finns det så många anledningar att man inte vet var man ska börja.
Idag är det en blandning av de båda.
Kommentarer
Trackback
