She was into S&M and bible studies

I lördags var det äntligen bal! Efter ett halvår av valsträning fick vi visa upp vad vi lärt oss och efter en och en halv timme  var det över. Det låter ju kanske som en bagatell men ångesten dagen innan balen var enormt påfrestande.

Baldagen blev dock väldigt fin. Jag och Tyler var ju lätt stiligaste paret och vi dansade nästan bäst av alla också. Faktiskt! Även om hjärtat pumpade så hårt att det knappt gick att andas precis innan inmarchen började och man insåg att det satt 3000 personer i publiken. När man väl börjat dansen var det helt underbart!

Definitivt något man minns livet ut.

Klaaaaaaaaaar! :D

Såhär glad är jag idag! Inte egentligen, men ibland måste man försöka se det positiva i det negativa. Man ser nästan hur forcerad den där 'tumme upp'-gesten är, tycker jag. Den ser liksom motvillig ut.

Igår var det balgenrep på fem timmar. Jag tyckte mest att vi stod still och trängdes. Ser fram emot nästa femtimmarsgenrep på fredag! *tumme upp* Idag har jag ekonomiprov. Jag har inte haft någon exam på en och en halv vecka, så hela det där konceptet är helt förlorat för mig. Jag förstår inte hur allvarligt det är längre och därför har jag inte pluggat på två veckor ungefär. *tumme upp*

Jag ska försöka ta mig i kragen litegrann nu. Jag chansar på att protectionism finns med på provet, då det är ungefär det enda jag minns i någorlunda detalj, och pluggar på de största rubrikerna nu i en timme innan det är dags att dra. Det här kommer gå bra. *tumme upp* Och ja, jag brukar ha solbrillor på mig när jag sitter vid datorn/pluggar.

- - -

Hahaha! Såg just detta på dagens horoskop:

Skytten 23/11 - 22/12
Fäst mindre betydelse vid detaljer. I det stora hela kan du känna dig nöjd, och borde strunta i resten.

Tar det som ett tecken på att min största rubrikerna-pluggteknik kommer funka finfint!

Läste Annas inlägg om hennes lyckade användning av brun utan sol. En normal person skulle antagligen avskräckas av att hennes armar blev prickiga och att hon fick spendera en dag med att skrubba bort skiten, men inte jag! Jag såg det som en utmaning.

Så gick till Willys och hittade, precis som Anna, endast den mörkare varianten. Tänkte att, what the heck, vi kör. Två användningar senare ser jag ut som jag brukar göra i juni. Inga katastrofer (lite gula fläckar på diverse ställen, men inget anmärkningsvärt egentligen) utan en stort sett perfekt bränna. Utan att behöva ge sig ut i solen trots att det endast är fem grader ute och, bäst utav allt, utan risk för hudcancer!

Så nu skiter jag i ifall sommaren kommer eller inte. Jag är brun ändå.

_{Farmor med sonson.}

Kände att jag var tvungen att göra ett litet inlägg om Niklas och Kickis fina son. Min brorson Daniel! På bilden knappt tre dagar gammal. Han är så himla liten och så himla söt. Jag och mamma var och hälsade på för några dagar sedan och fick träffa honom för första gången. Tyvärr var han lite ledsen under hela tiden eftersom han precis skulle amma, och så kom vi in och ryckte till oss honom. Hjärtskärande att se honom darra med underläppen sådär...

Det var fint att se min brorsas stolthet. När vi var där trodde Niklas att Daniel hostade för första gången och blev jätteexalterad! Dock visade sig att det bara var en nysning, men min broders stolta flin stannade kvar ändå. Jag ser fram emot att få lära känna Daniel, och såklart så kommer jag att ta rollen som den coola fastern. Jag ska lära honom allt jag kan ;)

Här kommer tre låtar som varit mina favoriter den senaste tiden.

Regina Spektor - Laughing with.
Jakob Hellman - Vackert väder.
Lasse W - Pacemaker.

Puss och hej!

Igår var lilla Anna hemma hos mig och fikade! Vi satt pratade om allt och inget i några timmar och efteråt inser man hur många små minnen och historier man faktiskt delar. Det räcker med att säga ett enda ord för att vi båda ska brista ut i gapskratt för att det ordet är kopplat till något kul historia. När man känt varandra i sju år blir det väl så :)

Härligt att när man varit vänner så länge inte behöver ses varje dag för att behålla den vänskapen man har, utan att är ändå precis som vanligt när man ses igen, vare sig det var en vecka eller en månad sen man sist träffades. Anna är helt klart en av de största anledningarna till att jag överlevde högstadiet. Du är bäst Anna, och jag är jättetacksam att du fortfarande finns kvar i mitt liv!

Idag ska jag gå och titta på hennes utställning i Missionskyrkan, både keramik och tavlor. (Kom dit mellan ett och fyra om ni är nyfikna!) Sedan ska jag hälsa på min brorson för första gången!