Vad fan?
Den här bloggen dog ju också. Vad är det för fel på mig?
Idag har jag gjort en packningslista inför årliga turen till Peace & Love. Hur man än gör är det alltid hundratals saker man måste ha med. Och jag som tänkte att en stor väska och en liten handväska vore mer än tillräckligt den här gången. Sedan står man där, framme på tågstationen i Borlänge, med så mycket packning att man blir gråtfärdig bara av att se på det.
Jag önskar att jag vore rik och hade en butler. Och en egen limo. Som butlern körde.
Det känns annorlunda inför Peace & Love i år. På ett negativt sätt. Det är inte det faktum att jag blivit för mogen för festival, för det har jag absolut inte. Det är inte det att artisterna inte duger, för det är riktigt bra bokningar i år; Keane, Pete Doherty och Razorlight för att nämna några. Det är inte heller för att jag blivit avskräckt efter förra året, då jag kände mig dödssjuk sista dagarna samt två veckor efter festivalen, för det var det ju helt klart värt.
Vad är det då? Jag förstår det inte ens själv.
För att peppa tycker jag vi gör en lista på fina minnen från tidigare festivaler:
- Andra dagen på P&L 2008 då mitt camp, då bestående av Faxen, Jocke, Martin och myself, fick påfyllning av tältgrannarna från Östersund: Diana, Rudolf, Oskar, Petra och Robin. Det firades på kvällen med öl och skratt utanför campingområdet, då jämtlänningarna hade öl i glasflaskor som var tvungna att drickas upp! Se bilden ovan.
- Förra året bestämde vi oss för att heta Camp Hug Me, vilket betydde att alla som kom och hälsade på i vårt camp var tvungna att kramas :) Det blev en del kramar det året.
- När jag, förra året i sällskap av Emelie, lyckades komma in på krogen på festivalområdet trots att jag inte ännu fyllt 18. Vakten frågade efter leg, och jag svarade att jag hade glömt det på campingen men insisterade att jag precis nyss varit därinne, han borde ju känna igen mig? Så fick jag komma in, trots att mitt resonemang fallerade (Hur skulle jag kommit in nyss om legitimationen var på campingen?), Emelie bjöd på cider för att fira och jag var lyckligast i världen!
- Det fanns ett karaoke-tält inte långt från vårat camp som vi gick till ungefär varje natt runt 3-tiden när festen i Camp Hug Me började sina. Varje gång kom vi för sent och karaoke-människorna hade redan gått och lagt sig. En gång kom vi nästan i tid. Karaoken hade stängts men danstältet var fortfarande vid liv! Vi dansade i tio minuter sedan insåg vi att hela karaoke/dans-campet var ett misslyckande.
- En sen kväll, utanför bajamajorna som det var tio minuters kö till, träffade vi en tjej som hade ett duntäcke virat runt sig. Jag fick också plats i täckets värme och till slut stod vi alla (jag, hon, Faxen, Jocke och Martin tror jag det var) i en stor gruppkram. Snart fick vi reda på att även hon hette Faxen! Vi hade funnit en tjej-Faxen!
Jag kan fortsätta i alla evighet. Nu blev jag peppare än någonsin! :D
Kommentarer
Trackback
