She was into S&M and bible studies

I lördags var det äntligen bal! Efter ett halvår av valsträning fick vi visa upp vad vi lärt oss och efter en och en halv timme  var det över. Det låter ju kanske som en bagatell men ångesten dagen innan balen var enormt påfrestande.

Baldagen blev dock väldigt fin. Jag och Tyler var ju lätt stiligaste paret och vi dansade nästan bäst av alla också. Faktiskt! Även om hjärtat pumpade så hårt att det knappt gick att andas precis innan inmarchen började och man insåg att det satt 3000 personer i publiken. När man väl börjat dansen var det helt underbart!

Definitivt något man minns livet ut.

Klaaaaaaaaaar! :D

Såhär glad är jag idag! Inte egentligen, men ibland måste man försöka se det positiva i det negativa. Man ser nästan hur forcerad den där 'tumme upp'-gesten är, tycker jag. Den ser liksom motvillig ut.

Igår var det balgenrep på fem timmar. Jag tyckte mest att vi stod still och trängdes. Ser fram emot nästa femtimmarsgenrep på fredag! *tumme upp* Idag har jag ekonomiprov. Jag har inte haft någon exam på en och en halv vecka, så hela det där konceptet är helt förlorat för mig. Jag förstår inte hur allvarligt det är längre och därför har jag inte pluggat på två veckor ungefär. *tumme upp*

Jag ska försöka ta mig i kragen litegrann nu. Jag chansar på att protectionism finns med på provet, då det är ungefär det enda jag minns i någorlunda detalj, och pluggar på de största rubrikerna nu i en timme innan det är dags att dra. Det här kommer gå bra. *tumme upp* Och ja, jag brukar ha solbrillor på mig när jag sitter vid datorn/pluggar.

- - -

Hahaha! Såg just detta på dagens horoskop:

Skytten 23/11 - 22/12
Fäst mindre betydelse vid detaljer. I det stora hela kan du känna dig nöjd, och borde strunta i resten.

Tar det som ett tecken på att min största rubrikerna-pluggteknik kommer funka finfint!

Läste Annas inlägg om hennes lyckade användning av brun utan sol. En normal person skulle antagligen avskräckas av att hennes armar blev prickiga och att hon fick spendera en dag med att skrubba bort skiten, men inte jag! Jag såg det som en utmaning.

Så gick till Willys och hittade, precis som Anna, endast den mörkare varianten. Tänkte att, what the heck, vi kör. Två användningar senare ser jag ut som jag brukar göra i juni. Inga katastrofer (lite gula fläckar på diverse ställen, men inget anmärkningsvärt egentligen) utan en stort sett perfekt bränna. Utan att behöva ge sig ut i solen trots att det endast är fem grader ute och, bäst utav allt, utan risk för hudcancer!

Så nu skiter jag i ifall sommaren kommer eller inte. Jag är brun ändå.

_{Farmor med sonson.}

Kände att jag var tvungen att göra ett litet inlägg om Niklas och Kickis fina son. Min brorson Daniel! På bilden knappt tre dagar gammal. Han är så himla liten och så himla söt. Jag och mamma var och hälsade på för några dagar sedan och fick träffa honom för första gången. Tyvärr var han lite ledsen under hela tiden eftersom han precis skulle amma, och så kom vi in och ryckte till oss honom. Hjärtskärande att se honom darra med underläppen sådär...

Det var fint att se min brorsas stolthet. När vi var där trodde Niklas att Daniel hostade för första gången och blev jätteexalterad! Dock visade sig att det bara var en nysning, men min broders stolta flin stannade kvar ändå. Jag ser fram emot att få lära känna Daniel, och såklart så kommer jag att ta rollen som den coola fastern. Jag ska lära honom allt jag kan ;)

Igår var lilla Anna hemma hos mig och fikade! Vi satt pratade om allt och inget i några timmar och efteråt inser man hur många små minnen och historier man faktiskt delar. Det räcker med att säga ett enda ord för att vi båda ska brista ut i gapskratt för att det ordet är kopplat till något kul historia. När man känt varandra i sju år blir det väl så :)

Härligt att när man varit vänner så länge inte behöver ses varje dag för att behålla den vänskapen man har, utan att är ändå precis som vanligt när man ses igen, vare sig det var en vecka eller en månad sen man sist träffades. Anna är helt klart en av de största anledningarna till att jag överlevde högstadiet. Du är bäst Anna, och jag är jättetacksam att du fortfarande finns kvar i mitt liv!

Idag ska jag gå och titta på hennes utställning i Missionskyrkan, både keramik och tavlor. (Kom dit mellan ett och fyra om ni är nyfikna!) Sedan ska jag hälsa på min brorson för första gången!

Längtar sjukt mycket till sommaren just nu. Den stora händelsen under den här sommaren är europaresan som jag, Alexandra och Mikaela ska på. Vi ska tågluffa i ungefär fyra veckor och det kommer vara ett av våra livs största äventyr. Vi flyger till Berlin den 23 juni och då börjar det hela.

(Trasslet nere vid Grekland representerar att vi ska flänga runt lite på öarna där och vi ska egentligen stanna på ett till ställe i Kroatien, men den orten är ännu obestämd.)

Jag fick ett hemskt besked idag förresten. Jag var och handlade med min mor och fick då syn på Kronans droghandel. Hur sjukt är inte det namnet egentligen? I alla fall så tänkte jag att det är dags att fylla på mitt lager med försvarets hudsalva, då jag endast har ett litet lypsyl kvar.

Så vi går in, och jag går direkt till platsen där de alltid har förvarats, men det finns ingen hudsalva så långt ögat kan nå! Jag frågar vad problemet är och farmaceuten (word of the day) säger att försvarets hudsalva bara finns på de statliga apoteken.

Ursäkta mig, men sades det inte att ingenting skulle förändras när apoteken blev privatägda förutom att det möjligtvis skulle förbättras litegrann? Jag är gravt besviken, må jag säga. Jag har förevigt tappat tron i Kronans droghandel.

Hej! Det var länge sedan.

Jag sitter här, mitt i mattepluggandet inför exams, och letar efter ursäkter att ta en paus. Found one! Alternativet skulle vara att åka till skolan och tillsammans med mina klasskamrater måla lakan till vårat studentflak. Men jag orkar varken fixa håret eller cykla till skolan, så skippar det.

Det som pågår i livet just nu, förutom examsstressen såklart, är att min fina fina kamera är till salu. Jag fotar aldrig för fotandets skull längre och fotar aldrig mina äventyr fastän jag vill eftersom en systemkamera är så stor och klumpig att bära runt på, så ska byta ner mig till en Canon IXUS 105. En brun såklart.

Om du eller någon du känner är intresserad av att köpa en Canon 400D med kitobjektiv 18-55mm, ett fast objektiv på 50mm f/1.8, tre hoya-linser (ett skylightfilter till vardera objektiv + ett cir-polariseringfilter till fasta objektivet) och dessutom kameraväska och fjärrutlösare?
SÄG TILL!!!
Minneskort på 4gb ingår också. Jag glömmer alltid nämna det av någon anledning.

Okej? Då hörs vi.

I söndags var det varmt nog att gå ute i strumpbyxor utan att frysa. Men nu är det istid igen. Jag orkar inte med detta väder längre, jag behöver vår. Klarar inte av Sverige, kommer inte kunna överleva en till sån här vinter.

Idag börjar mina mock exams i alla fall, så jag ska försöka fokusera på dem i två veckor och om det inte blivit vår när dom är över vet jag inte vad jag gör...

Hej. Just nu lyssnar jag på denna trevliga lista, photoshoppar gamla bilder så att det ryker om det och surar över att det är så snöigt samt att Martin bor så långt bort. Tänkte bara titta in och säga det.

_Bild.

Jag sitter och tittar på 'En plats i solen' på åttan och kunde inte känna mig mer spyfärdig på all snö och kyla. Jag kommer seriöst aldrig mer glädjas åt den första snön och aldrig (ALDRIG!!!) mer ta en solig dag för givet och sitta inomhus med nerdragna persienner. OKEJ?

Jag hade glömt hur härligt det känns när man gör något bra i skolan och får lite beröm, ett riktigt bra delbetyg ungefär som en bekräftelse på att man inte är helt körd trots allt. Utan riktigt duktig, faktiskt. Jag vet ju det innerst inne, men det känns ju så hemskt när orken är som minst.

Jag ska försöka spara den här känslan och se till att kicka ass på mock exams om 18 dagar!

Ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar vår, sommar och sol just nu så här kommer ett inlägg fullt med fina minnen jag saknar och längtar till.


































Och bara så ni vet så såg staden ut såhär en kväll för exakt tre år sedan:

Den här låten är bra och Carolina Liar är mitt nuvarande favoritband.




Förresten har jag börjat skriva noveller. Jag försökte skriva poesi en gång i tiden, men det var inte riktigt min grej att hålla på med att räkna stavelser och rimma, så nu har jag börjat skriva noveller. Ingen kommer få läsa dom förrän om sisådär 50 år dock, när jag slutat vara en sån där som skäms för sina känslor. Då kommer jag ge ut min dagbok i bokform också. Med fingerade namn såklart. Ni behöver inte vara oroliga.
It will be worth the wait!

SUCK. Jag hade tänkt skriva ett jätteinspirerande och jättefint inlägg med massor fina bilder, men blogg.se har bestämt sig för att inte fungera just därför så nu struntar jag i det.

Ni kan få lyssna på den här lilla spellistan i alla fall.

Antar att det börjar bli dags att summera mitt 2009, nu när Nyårsafton står på tröskeln. Ett mycket fint år i det stora hela, tycker jag. Men känns ju lite tamt att bara skriva sådär, så här kommer en utförlig genomgång:

Nyåret ringdes in på en fest hemma hos Emelie med massor av härliga peeps. Vi åt middag, drack alldeles för mycket och sjöng singstar. När klockan slog tolv stod vi ute på balkongen och jublade.


Det största som hände i januari, förutom att jag upptäckte ett oerhört fiffigt program vid namn Poladroid, var en spelning på BQ. The Majority Says värmde upp och Guldgossen avslutade. Jag och Anna dansade tills vi föll ihop. Nästan i alla fall.


I februari började ångesten. Det var dags för individual oral commentary i Svenska och mocks började närma sig. Festkvällar ute i vimlet med fina vänner hjälpte dock.


På alla hjärtans dag hade jag planerat att ligga hemma och vara sur och deprimerad, men innan den planen hann sättas till verket ringde Alexandra och bjöd över mig på en singelkväll! Alex, Kakan, Micka, Johan och Micke förgyllde kvällen och även om vi började kvällen i stillhet hos Alexandra så avslutades den rätt så vilt någonstans inne på Platens.


I mars ville jag ta tag i fotandet igen, så vi ordnade upp en photoshoot! Olivia, Emelie och Sara fick vara modeller och det var så kul att vi sa att vi skulle fortsätta ha det som onsdagsaktivitet. Dock rann det ut i sanden och vi ordnade bara ett till foto-tillfälle.


En annan spännande sak som mars bjöd på var ett Star Wars-maraton. Under en kväll hemma hos Tobias såg vi (nästan) alla filmerna på raken! Dock var det ingen vaken i slutet av sjätte filmen.


I April bestod mina dagar mest av råplugg inför exams, samt jobb på Mattias båt. Det tyckte inte jag var så värt att dokumentera, så det har jag inga bilder på. Och nu har inte jag tid att skriva om resterande månader, så det får bli en cliffhanger helt enkelt.
To be continued. Ha ett fint nyår allihopa!

 

Rätt många i min vänskapskrets vet om att jag har en lista på saker jag måste göra innan jag dör. Jag började skriva på listan någon gång i ettan på gymnasiet för att motivera mig själv om att uppleva saker och för att inge lite hopp om en fin framtid. Listan är full av olika punkter, en del handlar om platser jag måste se och andra om sånt som man bara måste uppleva. Några essentiella punkter:
- Hoppa bungeejump
- Åka Transibiriska järnvägen
- Bli ormbiten

Vissa saker har blivit borttagna från listan, då de inte var så seriösa eller för att jag slutat förstå det fina i just den upplevelsen, som till exempel:
- Förföra Kristian Anttila
- Pierca läppen två gånger till
- Byta namn till Äpple

Andra saker har redan blivit uppfyllda:
- Anmäla mig till donationsregistret
- Nakenbada
- Dricka absint

Nu är det inplanerat att bocka av ännu en livsviktig upplevelse, nämligen uppträda på Skylten! På fredag har TLBOB blivit erbjudna att spela på en tjejkväll på Skyltens fina scen, vilken vi stått framför och dansat åh så många gånger. Tanken på att vi ska spela på samma scen som Billie the vision och Anttila har gjort är riktigt skräckinjagande och helt underbar. Det kommer bli succé, precis som igår.

_{Michal, jag, Amir och David på IB Christmas Party 2007.}

För några timmar sedan stod jag på scen i Katedralskolans aula inför en publik med hundratals människor och sjöng Can you feel the love tonight? med Tyler. Nu i efterhand känns det som det var en dröm. Eller nej, jag har en blackout från ögonblicket jag tog första tonen tills applåderna kom. Jag minns att jag fram tills att det var min tur att sjunga inte mindes vad för ord som stod på tur. Men det ordnade sig ändå till slut.

Innan uppträdandet kände jag oerhörd ångest. Jag tänkte för mig själv att vi borde ställa in, jag borde sluta ställa upp på sånt här och jag klarar inte av det. Turligt nog var vi det första framträdandet. Väldigt skönt, då ångesten kunde få gå över tidigt och jag skulle kunna njuta av resten av showen. Men ångesten gick inte över.

På lördag ska jag uppträda igen, denna gång på Elsas Hus och med TLBOB och med ungefär nio låtar istället för en. Det känns riktigt fruktansvärt. Roligt, men fruktansvärt. Jag hatar att stå på scen. Ändå var detta mitt fjärde uppträdande på IB Christmas Party och sedan har jag ju Sköna Gröna Grebo-spelningen i mitt förflutna också, där det när vi spelade var över 1000 personer. Jag förstår inte varför jag fortsätter att säga ja till erbjudanden som involverar att stå på en scen och få extrem ångest.

Sen sa Martin att jag var modig och då förstod jag med ens varför jag fortsätter att ge mig upp på scenen.

En sak jag älskar är när barn kallar sig själv för barn. Idag på bussen till skolan gick en liten flicka på helt ensam och innan hon stack ner busskortet i läsaren sa hon, rakryggad och lite stolt över sig själv: "Ett barn!"
Det gjorde mig lite varm inombords.

Barn måste förresten vara ett av de gulligaste orden som finns.