She was into S&M and bible studies

Igår hände en rätt omskakande sak. Jag var på väg in i en närbutik på Sturegatan. När jag tagit första steget in genom dörren hör jag en röst som skriker: "Ursäkta mig!" Jag vänder mig om för att se vad som står på och då ser jag en kille, runt 16-17 år gammal, och han ser vädjande på mig och frågar om jag skulle kunna köpa ut ciggaretter till honom. Chockad säger jag någonting om att jag tyvärr inte har min legitimation med mig.

Tydligen finns det tre sätt att tolka denna situation.
Mitt sätt: Det mest realistiska av de tre. Han såg på mig att jag var över 18. Jag ser alltså ut att vara äldre än vad jag är. Man frågar ju inte folk som man är osäkra på om de har åldern inne om de kan köpa ut cigg, man frågar folk i 25-årsåldern och uppåt.
Paulinas sätt: Han gillar äldre kvinnor och försökte ta reda på om jag verkligen var äldre än honom. När jag inte direkt omfamnade honom och köpte ett paket ciggaretter såg han det som en diss och gick därför iväg med svansen mellan benen.
Magnus sätt: Han frågade alla han mötte i ren desperation och chansade på att jag var 18.

Jag och min åldernoja behövde inte detta bakslag.