She was into S&M and bible studies

Igår hände en rätt omskakande sak. Jag var på väg in i en närbutik på Sturegatan. När jag tagit första steget in genom dörren hör jag en röst som skriker: "Ursäkta mig!" Jag vänder mig om för att se vad som står på och då ser jag en kille, runt 16-17 år gammal, och han ser vädjande på mig och frågar om jag skulle kunna köpa ut ciggaretter till honom. Chockad säger jag någonting om att jag tyvärr inte har min legitimation med mig.

Tydligen finns det tre sätt att tolka denna situation.
Mitt sätt: Det mest realistiska av de tre. Han såg på mig att jag var över 18. Jag ser alltså ut att vara äldre än vad jag är. Man frågar ju inte folk som man är osäkra på om de har åldern inne om de kan köpa ut cigg, man frågar folk i 25-årsåldern och uppåt.
Paulinas sätt: Han gillar äldre kvinnor och försökte ta reda på om jag verkligen var äldre än honom. När jag inte direkt omfamnade honom och köpte ett paket ciggaretter såg han det som en diss och gick därför iväg med svansen mellan benen.
Magnus sätt: Han frågade alla han mötte i ren desperation och chansade på att jag var 18.

Jag och min åldernoja behövde inte detta bakslag.

Förra årets skolavslutning var nog den bästa skolavslutningen jag upplevt. Det började som vanligt med ceremonin i aulan, tråkiga tal och förväntansfulla fniss. Sen kom studenterna utspringandes. Vi stod och beundrade dem, avund i blicken, pratade om hur det skulle vara vi nästa gång. Vidare från Katedralsskolans studenter till ITG. Subbe, Anton och Kakans utspring. Mottagning hemma hos Anton, sen fest i Vidingsjö, senare misslyckade försök att komma in som minderårig på krogen och till sist efterfest i någon främlings lägenhet på Ågatan. På efterfesten fanns det Guitar Hero, pingisbord och en kille i string. I slutet av kvällen cirkulerade bara en tanke: "Hoppas det blir lika bra nästa gång..."

Och nu är nästa gång här. Det är inte min tur på ett år till, men jag ser fram emot firandet ändå. Dagen börjar med champagnefrukost i Trädgårdsföreningen halv sju, avslutning och utspring i skolan några timmar senare och efter det när de riktiga studenterna utan lånad mössa åker runt på sina flak har jag andra planer. Jag och ett gäng icke-studenter ska först hem till mig och äta smörgåstårta, sen ut med båten och förhoppningsvis bada och grilla. Återförening med studenterna på kvällen, när vinet och båtturen är slut och efter det är det ingen som vet vad som kommer hända!

Den här bloggen dog ju också. Vad är det för fel på mig?

Idag har jag gjort en packningslista inför årliga turen till Peace & Love. Hur man än gör är det alltid hundratals saker man måste ha med. Och jag som tänkte att en stor väska och en liten handväska vore mer än tillräckligt den här gången. Sedan står man där, framme på tågstationen i Borlänge, med så mycket packning att man blir gråtfärdig bara av att se på det.
Jag önskar att jag vore rik och hade en butler. Och en egen limo. Som butlern körde.

Det känns annorlunda inför Peace & Love i år. På ett negativt sätt. Det är inte det faktum att jag blivit för mogen för festival, för det har jag absolut inte. Det är inte det att artisterna inte duger, för det är riktigt bra bokningar i år; Keane, Pete Doherty och Razorlight för att nämna några. Det är inte heller för att jag blivit avskräckt efter förra året, då jag kände mig dödssjuk sista dagarna samt två veckor efter festivalen, för det var det ju helt klart värt.

Vad är det då? Jag förstår det inte ens själv.

För att peppa tycker jag vi gör en lista på fina minnen från tidigare festivaler:
- Andra dagen på P&L 2008 då mitt camp, då bestående av Faxen, Jocke, Martin och myself, fick påfyllning av tältgrannarna från Östersund: Diana, Rudolf, Oskar, Petra och Robin. Det firades på kvällen med öl och skratt utanför campingområdet, då jämtlänningarna hade öl i glasflaskor som var tvungna att drickas upp! Se bilden ovan.
- Förra året bestämde vi oss för att heta Camp Hug Me, vilket betydde att alla som kom och hälsade på i vårt camp var tvungna att kramas :) Det blev en del kramar det året.
- När jag, förra året i sällskap av Emelie, lyckades komma in på krogen på festivalområdet trots att jag inte ännu fyllt 18. Vakten frågade efter leg, och jag svarade att jag hade glömt det på campingen men insisterade att jag precis nyss varit därinne, han borde ju känna igen mig? Så fick jag komma in, trots att mitt resonemang fallerade (Hur skulle jag kommit in nyss om legitimationen var på campingen?), Emelie bjöd på cider för att fira och jag var lyckligast i världen!
- Det fanns ett karaoke-tält inte långt från vårat camp som vi gick till ungefär varje natt runt 3-tiden när festen i Camp Hug Me började sina. Varje gång kom vi för sent och karaoke-människorna hade redan gått och lagt sig. En gång kom vi nästan i tid. Karaoken hade stängts men danstältet var fortfarande vid liv! Vi dansade i tio minuter sedan insåg vi att hela karaoke/dans-campet var ett misslyckande.
- En sen kväll,  utanför bajamajorna som det var tio minuters kö till, träffade vi en tjej som hade ett duntäcke virat runt sig. Jag fick också plats i täckets värme och till slut stod vi alla (jag, hon, Faxen, Jocke och Martin tror jag det var) i en stor gruppkram. Snart fick vi reda på att även hon hette Faxen! Vi hade funnit en tjej-Faxen!

Jag kan fortsätta i alla evighet. Nu blev jag peppare än någonsin! :D