She was into S&M and bible studies

Det är på tiden att jag börjar intressera mig för live-musik på riktigt igen. I ettan hängde jag på skylten varje vecka kändes det som. Jag och Anna, för det mesta, drog dit varje gång det kom band som spelade indiemusik eller bara råkade ha snygga bandmedlemmar. Rockkarusellen och välgörenhetsevent var som julafton för oss.

Hur annars hade vi upptäckt till exempel Dance me dead (som då hette Those Pyjamas), Aguson, Ludvig and the gossarna (numera Guldgossen) och the Majority Says (okej, just dom kanske var Emelies förtjänst)? Och kanske främst utav alla, hur skulle vi upptäckt Billie the vision, om vi inte bestämt oss för att gå på deras spelning på Skylten sådär i början av ettan, innan någon av oss var de där riktigt inbitna fansen som vi är idag?

Visst är det härligt att vi fortfarande följer dessa band, men jag saknar det fina i att upptäcka något nytt. Imorgon spelar Guldgossen på Pitch Black och vi är såklart där. Som förband spelar Firstnighter, som jag aldrig hade hört tidigare. Jag trodde det var någon techno-DJ eller liknande, men tydligen är det ett jättefint akustiskt pop-band! Fastnade direkt för låten Zanzibar och nu ser jag fram emot torsdagen, om möjligt, ännu mer!


Nu blev det väldigt mycket länkar, men jag lovar att alla är värda att klicka på.

Jag hatar när man laddar ner en film och så visar det sig vara en dålig film. Då har man riskerat stora böter, advokatkostnader och eventuellt fängeslestraff helt i onödan.

Sist laddade jag ner Antichrist. Tyler, Nelly och Victor sa att det var världens bästa skräckfilm och jag var tvungen att se den. Så jag var rädd redan innan filmen hade börjat. Efter ungefär halva filmen undrade jag när det läskiga skulle börja. Hittills hade det bara varit massor sexscener och en liten unge som hoppade ut från en fönster. Dom sista tio minuter kom allt det läskiga på en gång och även om det var lite läskigt, så var det mer äckligt och irriterande oigenomtänkt.

Skulle jag åka dit för piratkopiering på just Antichrist skulle det vara ödets ironi i dess renaste form.

Paulina, Ahlen och jag.


Paulina, Johan och jag.



Blondes have more fun my ass. Jag tror på rött hår, jag. Får se om det går att ha mycket mer kul än jag haft hittills. There's always room for improvment.
Ja, jag och Paulina are man-eaters. And we like it.

Sitter för tillfället och lyssnar på Spice girls. Heh. Här om natten var det en dokumentär om Spice Girls på fyran som jag "råkade" titta på, eftersom jag inte var redo att sova riktigt än. Hade glömt hur många bra låtar dom faktiskt hade och rätt som det var satt jag och sjöng med samtidigt som jag tänkte tillbaka på det fina 90-talet.

Nyss uppdaterade en kompis sin facebook-status: Anna Zallin Magnusson lägger in bilder och lyssnar på Spice girls!

Är dom på väg tillbaka? undrade jag en stund. Och så tänkte jag att om hon kan, kan jag! Så nu sitter jag här och lyssnar på Spice girls och ska läsa Remains of the day. Två prima aktiviteter i sig, får se om dom funkar simultant!

Klicka här och här.

Här kommer en liten topplista över låtar som jag aldrig tröttnar på.

1. Carpenters - Only yesterday




2. The Orion Experience - Your new boyfriend




3. The Mamas and the Papas - Dream a little dream of me

Jag och Anna på Sköna Gröna Grebos scen.

För ungefär en månad sedan hade TLBOB sitt första riktiga gig. Förut har vi spelat covers på Broder Daniel och Beatles men den här gången var det dags att köra med eget material. På två-tre månader, från den tiden vi fick reda på att vi hade spelningen tills dagen vi uppträdde, fick vi ihop fem finfina låtar. Dock skrev Anna två av dom själv, för det är hon som är musikern i bandet egentligen, men jag är ändå stolt över vår slutprodukt.

Dom flesta av våra låtar handlar om kärlek i några av sina olika former; lycklig, olycklig, hopplös och tillfällig kärlek. Två låtar innehåller meningen "Jag älskar dig". En låt handlar om månlandningen.

Vart det bär härifrån är det ingen som vet, men vi hoppas att det bär framåt.

Idag har jag påbörjat en storstädning utav mitt rum. När jag städar hittar jag alltid massor gamla anteckningar och klotter som får mig att minnas och fnissa. Idag hittade jag ett papper som fick mig att börja gapskratta.

Kollade igenom gamla bilder idag och hittade denna. Utan skrift på då. Jag tyckte det var så himla typiskt mig och Olivia i ettan. Jag tror inte jag ansträngde mig på någon av mattelektionerna då. När nationella proven kom och jag fick VG tack vare gamla kunskaper blev matteläraren Martin jätteöverraskad.

Läste även igenom gamla blogginlägg från min första blogg, som jag sparat på min datorn då jag var tvungen att radera hela bloggen från internet. I ettan började lärarna läsa våra bloggar, där jag och flera andra i min klass skrivit om skolan och såklart också våra lärare. Det hela blev en stor grej och de flesta av oss tog bort bloggarna helt. Nu i efterhand förstår jag verkligen varför det blev sånt commotion.

Just då tyckte jag att det största problemet var att lärarna hade ansträngt sig för att hitta våra bloggar. Jag kände mig inkräktad på och var förbannad. Problemet var egentligen att saker vi (jag) hade skrivit var riktigt elaka och offensiva. När jag läste igenom saker igår blev jag nästan rädd för mig själv, för att jag inte tog någon hänsyn till andra människors känslor.

Kort sagt är jag glad att jag inte är likadan nu som jag var i ettan, då jag dels var världens minst ambitiösa elev och en rätt elak människa. Och jag är innerst inne glad att saker som var jobbiga just då faktiskt inträffade. För att då lärde jag mig mina livsläxor.

Jag har fått nya vägg-i-vägg-grannar. Tydligen är dom studenter från Tjeckien och Tyskland och dom kan inte svenska. För att välkomna dom spelar jag Hårt godis med Kristian Anttila på tillräckligt hög volym. Om dom bara visste...