She was into S&M and bible studies

Jag minns förr i tiden, och då menar jag för några månader sedan, när jag fotade hela tiden. Var jag än gick och vad jag än planerade hade jag alltid en liten tanke på fotomöjligheter. Det jag gjorde allra först när jag öppnade internetrutan var att gå till DeviantArt för att kolla efter nya kommentarer och mer inspiration.

Jag hänger fortfarande på dA och jag tänker fortfarande (dock mer sällan) i fotomöjligheter, men lusten finns inte kvar. Det var som att den dog. En kort men smärtsam död. Och nu är det nästan så illa att jag får skuldkänslor av att äga en sån fin fotoutrustning men inte använda den till dess fulla potencial.

Så jag ska börja igen. Börja dokumentera livet och börja fota bara för att fota. Då kanske lusten växer fram igen naturligt. Åh, det får vi hoppas på.

I onsdags skaffade jag katt. Jag och Tobias var på väg hem till mig efter en lång natt av födelsedagsfirande, då Tyler och Johan precis fyllt 18. Ungefär halvvägs till Skäggetorp börjar en katt förfölja oss. Vi försöker vårat bästa att vänligt men bestämt få katten att stanna i sina trakter, men han vägrar. Vi bestämde rätt tidigt att det var en han, men var osäkra egentligen då ingen av oss vågade se efter. Så han fick följa med hem. Han satt i mitt fönster och spejade och efter ett tag somnade han i min mammas fåtölj. När jag vaknade gosade vi i flera timmar.

Nu är han utsläppt. I friheten. Fri att springa hem, om det nu finns något hem.
Och jag saknar honom.

Igår var jag hos Tyler med Tobias och Johan för att fira att mina exams är över. Egentligen fira att mina och Paulinas exams är över, men Paulina kunde inte komma dit. Hon var med oss in spirit hela tiden dock. I varje fall badade vi bubbelpool, som det så fint heter. Fast jacuzzi låter snäppet exklusivare. Det var så underbart. 40-gradigt vatten som det ångade om, bubblor och fint ljus som gjorde hela poolen röd sedan grön sedan blå, om och om igen i cirklar. Där fann jag lyckan och harmonin.

Summan av den något obegripliga kardemumman är att det här har varit två mycket fina dagar och jag hoppas att helgen fortsätter vara så fin.

Vet ni vad jag gör om dagarna? Mest av allt går jag och har ångest för kemin och pluggar på några timmar om dagen. Utöver det hänger jag och min pappa rätt mycket ute på balkongen och körandes ute i staden. Då vi båda är hemma och mamma jobbar rätt mycket blir det på det viset.

Igår var dock fallet icke så! Jag begav mig mot skolan på eftermiddagen för att jag och Anna skulle bli fotade av Tobias, så att vårat åh så kända band TLBOB skulle ha en officiell bandbild. Den ser ni överst! Emelie, Olivia och Sofie valde att stanna och observera, samt njuta av solen till det ljuvliga ljudet av skorrande gitarrsträngar.

TLBOB startade jag och Anna under en John Stridh-spelning på Tages hörna när vi nyss påbörjat vår vänskap i ettan. Just den stunden hade vi inget namn men när vi utvecklade tanken, oftast via klotter under tråkiga lektionsgenomgångar, bestämde vi oss för att heta They Laugh Behind Our Backs. Det var under vår mörka period. Då My Chemical Romance och the Used var två av husgudarna. Nu har vi utvecklats och the Beatles och Guldgossen, tillsammans med diverse svenska poeter såsom Boye och Fröding, har tagit platserna som största inspirationskällor och vi har döpt om bandet till mindre dramatiska TLBOB. Och jag älskar det.

Åherremingud. Jenny Lewis är bokad till Way Out West. Jenny Lewis, en av mina allra största idoler. Jenny Lewis, sångare i Rilo Kiley. Det är tack vare Jenny Lewis som jag började älska musik. Jag hörde Portions for foxes någon gång när jag var 14-15 vårar och insåg att det finns faktiskt bra musik i världen.
Jag måste åka till Way Out West.

Nu lyssnar vi på lite Jenny Lewis i olika former för att peppa!

Rilo Kiley - Portions for foxes
Låten som förändrade mitt liv.




Jenny Lewis - Acid Tounge
Den bästa på hennes nya soloskiva. Tyvärr live.




Rilo Kiley - Jenny, you're barely alive
Inte deras officiella video, tror inte dom har någon till denna låt.




Jenny Lewis - You are what you love
En bra liveversion. Tänk att se det där live liksom...




Okej, en till!
Rilo Kiley - Capturing moods
Igen, inte deras video.

Hit längtar jag just nu.

Om tolv dagar har jag mina nästa exams. I kemi. På två dagar kommer allt vara över. Och fram tills dess har jag ingen fritid. Ordet fritid kommer i slutet av perioden vara främmande för mig.
Idag ska jag plugga. Och jag kommer vara ensam hemma. Vilket kan vara bra eller förjävligt. Antingen blir det så att jag tar vara på ensamheten och gör det mesta utav min pluggtid. Eller så blir det så att jag dansar runt i hela huset istället då det är så tråkigt med kemi. Vi hoppas på det första.

Jag vet. Jag pratar inte om något annat än exams. Men just nu finns inget annat än exams. Om någon av mina vänner skulle dö under denna tiden skulle jag fråga när begravningen var bara för att se om det krockade med någon av mina prov. Så ni vet.
Jag har inget medlidande för någonting förrän på tisdag om två veckor, efter klockan 10.15. Kanske 12.15, ifall jag har mycket känslor över hur det gick eller att exams är över.

Klar med både svenskan och historian nu. Vet inte riktigt hur det gick, vilket känns riktigt fint... Nej, men hellre att man är oviss än att man stensäkert vet att det gick dåligt som vissa andra gjorde. Eller hur?
Bara det värsta av det värsta kvar nu. Underbart. Jag ska fira med en tallrik mat, ett glas mjölk och slutligen en förlängd natts vila. 14 timmar. Minst.

Det känns lite halvt 1984-eskt att man inte får diskutera det som proven handlade om inom en viss tidsperiod efter sin exam. Jag känner för att skrika ut så högt jag kan exakt vad History Paper 1, section A handlade om bara för att jag inte får. Men det gör jag inte.

Fram till för ett tag sedan körde jag med policyn att man inte får säga "Tack" efter att någon önskat en lycka till. Som det är på teatrar, ni vet. Det bringar otur, sägs det.
Nu har jag gett upp den idéen och börjat tacka efter lyckönskningar. Jag har inte märkt att det gått något speciellt bra att inte säga tack, så då kunde jag ju lika gärna börja göra det för att se om det blir någon skillnad?
Jag kanske valde ett dåligt tillfälle att sluta dock. Nu när det är exams.

12.40 ska jag befinna mig i Katedralskolans aula. 13.00 börjar min första exam. Svenska HL Paper 1. Jag borde inte vara nervös. Det här är den exam som jag är mest säker på. Men ändå skakar jag. Undvek socker och koffein för att det inte skulle hända, men det hände ändå.
Wish me luck?

1. Carpenters - Rainy days and mondays
Den här tycker jag så mycket om. Jag vet inte riktigt varför. Den fångar så mycket på en gång. Man kan vara glad och älska den, och man kan ligga i sin säng en regnig dag och stirra upp i taket och älska den precis lika mycket. Kanske mer. Här började min kärlek till the Carpenters.




2. Jenny Lewis and the Watson Twins - Rise up with fists
Den här har jag älskat på sista tiden. När jag känt att jag kanske inte behöver förändra världen. Inte just nu i alla fall. Jenny Lewis är nog en av mina favoriter. Fast allra bäst är hon när hon sjunger i bandet Rilo Kiley. En av mina husgudar.




3. Billie the Vision and the Dancers - I saw you on TV
Billie är nog mitt favoritband. På riktigt. Jag har sett dom live ungefär fem gånger. Jag kan alla deras låtar. Jag älskar det. Det här är inte deras riktiga musikvideo, för dom har inga. Men den är rätt fin ändå. Och låten är helt underbar.




4. Alex Beaupain - Je n'aime que toi
Den här låten hörde jag första gången jag såg filmen Les Chansons D'amour. Filmen handlar om en kille som älskar en tjej som älskar en annan tjej som älskar killen som blir kär i en annan kille. Ungefär. Men den är väldigt fin och musiken är underbar. Se! Och lyssna.




5. Infant Sorrow - Inside of you
Den här låten är mest rolig. Har ni sett Forgetting Sarah Marshall? Snubben som sjunger spelar en rockstjärna vid namn Aldous Snow och det här är en av hans låtar. Den är faktiskt fin. Det är något konstigt ljud i slutet av videon dock.

Hej. Jag startade om.
Men jag orkar inte ta itu med design and whatnot nu direkt. Dels för att mina IB exams börjar imorgon, och dels för att jag tycker den var rätt fin som den var. Jag gillar gult. Det är min favoritfärg.

Bulletpoint numero uno: Det är inte jag som är into S&M and bible studies. Kan ni inte eran Belle and Sebastian? Om svaret är nej ber jag er vänligt men bestämt att på youtube eller spotify eller liknande söka efter låten If You're Feeling Sinister med ovan nämnda band.

Bulletpoint deux: Jag vet inte om jag har en andra bulletpoint på min agenda. Strukturerat tänkade? Finns sånt i verkligheten? Ytterst tveksamt. Men man kan ju inte vara en sån person som säger "Först och främst" utan att egentligen ha mer än en sak att säga, men säger det ändå för att poängtera det man har att säga extra väl.

Bulletpoint trois: Statement of intent kanske man kunde kalla detta stycke. Jag svamlar mycket och jag är väldigt oorganiserad. Så jag kan inte skriva saker på papper utan att det kommer bort. Jag har ungefär trettiosju post-its på mitt skrivbord med viktiga små anteckningar, men inte hjälper det. Det ligger nämligen fullt av papper ovanför dem. Så jag behöver en blogg. Men jag gjorde slut med min förra. Vi passade inte varandra länge. Växte ifrån varann, ni vet.

Så här är jag. Vi ses.